Koda

Woahwoahwoah! Nu händer det grejer här. Idag far jag iväg till det sköna Götet för att träffa trevliga människor och umgås på trevligt vis. Inga detaljer. Det får ni efter. OM. Jag har inget att skriva här i min blogg som hela cyberspace har med att göra, så om du råkar känna mig rekommenderar jag att läsa vidare i den internetdagbok där jag är mest aktiv. That's to say helgon.

Jo, förresten, jag måste bara säga att ansiktsmålningen igår gick toppenbra. ^_^ Det var inte lika kallt som när jag målade på Barnens Dag i Skara, jag behövde inte vara clown (YEY! Jag är rädd för clowner) barnen var snälla och satt still och dessutom var det inte alls lika stressigt som senast! Å andra sidan dök det inte upp en ängel i röd tröja, som i Skara.

Då satt jag och målade på baksidan till Music Factory, eller vad sjutton det är Fame Factory har bytt namn till, och det var i det mest stressiga skedet då ungarna kommer på löpande band och kön är minst tio meter lång.
I ögonvrån ser jag en kille i röd tröja och med mörkt, smålockigt hår komma kyrssande mellan småbarn och föräldrar med en gitarr över axeln.
"Ursäkta Clownen, får man komma förbi här?"
Jag var otroligt stressad, så jag minns inte vad jag svarade, men det var något trevligt i alla fall.
Sedan tänkte jag inte mer på det, för jag var tvungen att koncentrera mig på att förvandla Eva 5 år till en tiger. Bäst som jag sitter där och målar som om den yttersta dommen hade fallit, känner jag en hand på axeln. Inget taffligt fifflande, utan ett varmt uppmuntrande tryck: "Det är bra, kämpa på!"
Jag hajade till och sneglade i ögonvrån bara för att se en röd tröja glida iväg i folkmassan. Jag har nog aldrig blivit så glad i hela mitt liv över att få en klapp på axeln. Det var balsam för en trasig del.

Men det var ju för tre veckor sedan. Long time ago...