Koda

Kaffeautomaten på mitt jobb flirtar med mig.

Jag sprang dit på tiominutersrasten idag med ett kaffesug var styrka var ovanligt på gränsen till abnormalt för att vara mig. Alla celler i min kropp fullständigt vrålade "KOFFEIIIIIIIN!", så det fanns inte mycket annat att göra än att snällt lyda. Jag funderade i tjugo sekunder och bestämde mig för "Kaffe med mjölk".

KAFFE MED MJÖLK
Klick!
LÄGG I PENGAR.
.. oh, visstja! Hmm, men vänta nu, vad är det här?
"Styrka"? Mwihihihihi.
KAFFE ELLER TE STYRKA - / +
Klick klick klick klick!
KAFFE MED MJÖLK
Klick!
DRYCKEN TILLREDS

Det är här miraklet sker. Samtidigt som maskinen fyller muggen med kaffe, börjar den hosta och vibrera smått.

BRRRRRRRRRRRRMMM SCRAPPSCRAPP Kachick-chick-chick-KLIRRRR!

Ut rullar fem stycken blanka enkronor.
Jag stirrar på automaten, som med ett TAG DRYCK och ett menande pyssschhh tystnar.
Jag förstår precis vad den vill.
Ingen här, ingen där, och jag öser snabbt ner enkronerna i min ficka, tar mitt kaffe och går därifrån leende.
Det här är helt klart den charmigaste kaffeautomaten jag träffat.