Vietnam, Ho Chi Minh....!
Okej, eftersom att Ida har länkat till mig med STORA bokstäver som säger "ANNAS BLOGG! LÄSES" antar jag att det är min skyldighet som god wannabeskribent att se till att det finns något i bloggen att läsa. Förmodar för övrigt att den länken var en svag pik, "Anna, du skriver för lite i din blogg, fy skäms". Så visst, varsågoda, luta er tillbaka och njut av upplevelsen att få delta i mitt småtrevliga tonårsliv. Om det nu finns någon som faktiskt läser det här. Jag är tveksam till detta.
Jag sitter här och leker med 2 200 dong för mig själv när jag egentligen borde sova.
Idag har varit en otroligt strålande dag, trots att den egentligen bara är som vilken grå måndag som helst. Å andra sidan är det inte varje dag Ida är tillbaka från en tvåveckors resa till Vietnam, så den här dagen är nog inte helt trivial ändå. Tjoho, vad glad jag är att hon är tillbaka! Inte för att jag menar något illa, men det är faktiskt hon som lyser upp klassen från diskvattengrå till smurfblå (ja, varför inte?). Vilken oerhört lycklig slump att det var just i NV1A hon hamnade när hon i halv panik bytte från OPSP. Tänk bara, så fruktansvärt tråkigt jag skulle ha haft det, vilka tristessens kval jag skulle ha lidit om det hade varit någon annan klass! Då hade alternativen varit två:
1. Jag hade förvandlats till gråsump och blivit en sådan som sömnigt vaggar med i strömmen, ungefär som en sill.
2. Jag hade hoppat av och börjat något flummigt som estet eller så.
Som ni ser, go vänner och gott folk, är dessa alternativ inte särskilt tilltalande. Och vilken tur att hon bestämde sig för att inte sticka iväg och flumma med design på Fugis. Hemska, hemska tanke!
Hm, men nu lyckades jag som vanligt tappa tråden. Fy mig. Vart var jag? Jo, just det, jag hade precis lyckats klara av att skriva att dagen har varit väldigt trevligt.
Right. Dåså, jag fortsätter.
Allting var faktiskt så strålande att jag på något vis tillsammans med Ida lyckades hamna på en buss med destination Skövde när jag egentligen borde ha suttit i sal D15 och lyssnat på franskt mummel med diffus betydelse. Ja, du förstår mig rätt – jag skolkade. IGEN! Shame on me, bad kitty et cetera et cetera. Jag börjar faktiskt själv undra lite smått vart jag är på väg? Men gymnasiet känns så fånigt, det känns som en dum låtsaslek och inte alls som en seriös utbildning. Allting vi gör verkar bara så omotiverat. Egentligen känns det inte som om det spelar någon roll om man närvarar på en franskalektion eller inte – skolan är ju för tusan frivillig!
Hm. Farliga tankar. De kan vara hotfulla för bra betyg.
Å andra sidan håller jag på att bli hejdlöst duktig på att tillverka trovärdiga nödlögner och fasader. Jag har liksom lagt en bra grund, både när det gäller föräldrar och lärare. Alla har helt obefogat fått intrycket av att jag är så snäll, ärlig och duktig. Vad de inte verkar ha tagit med i beräkningen är att jag är tillräckligt smart för att dra nytta av det också. Humm. Uppenbarligen är jag dock inte tillräckligt smart för att hålla detta för mig själv, istället skriver det på ett ställe där ALLA kan läsa det. Smarthet är, precis som allt, väldigt relativt.
I alla fall promenerade vi runt lite varstans i Skövde och fiskade efter mobiltelefon åt Ida.
Otroligt nog hade de bara den modellen hon vill ha på ETT enda ställe.
Dyr var den också. Men smakar det så kostar det! (Se bara vilken smak, för övrigt)
Isn't she great!?
Passade på att leta efter ett par jeans också, och jag hittade mina tilltänkta på Yap. Cheap Monday är de, och de kommer att bli fantastiskt snygga. Um, eller rättare sagt, de ÄR fantastiskt snygga. Om de sedan kommer att fortsätta vara det när de sitter på mig är en helt annan historia, som vi inte behöver ta upp här…
Men det bästa av allt var den romantiska middagen för två på den superexklusiva snabbmatsrestaurangen som aldrig, någonsin kommer att lära sig att tillaga något som förtjänar att få kallas ”mat”; McDonalds. Vi delade på en Big Mac och åtnjöt den under många rysningar (förtjusta eller äcklade, välj själv) tillsammans med översaltade pommes och en kall cola. Av någon anledning dök inga feta italienare med fiol och dragspel upp och sjöng Bella Notte, trots att läget var perfekt.
Det var förmodligen slutet på Idas köttätarperiod (i den mån hon nu faktiskt ätit kött…), och det förvånar mig inte. McDonalds kött är inte gott.
Jag sitter här och leker med 2 200 dong för mig själv när jag egentligen borde sova.
Idag har varit en otroligt strålande dag, trots att den egentligen bara är som vilken grå måndag som helst. Å andra sidan är det inte varje dag Ida är tillbaka från en tvåveckors resa till Vietnam, så den här dagen är nog inte helt trivial ändå. Tjoho, vad glad jag är att hon är tillbaka! Inte för att jag menar något illa, men det är faktiskt hon som lyser upp klassen från diskvattengrå till smurfblå (ja, varför inte?). Vilken oerhört lycklig slump att det var just i NV1A hon hamnade när hon i halv panik bytte från OPSP. Tänk bara, så fruktansvärt tråkigt jag skulle ha haft det, vilka tristessens kval jag skulle ha lidit om det hade varit någon annan klass! Då hade alternativen varit två:
1. Jag hade förvandlats till gråsump och blivit en sådan som sömnigt vaggar med i strömmen, ungefär som en sill.
2. Jag hade hoppat av och börjat något flummigt som estet eller så.
Som ni ser, go vänner och gott folk, är dessa alternativ inte särskilt tilltalande. Och vilken tur att hon bestämde sig för att inte sticka iväg och flumma med design på Fugis. Hemska, hemska tanke!
Hm, men nu lyckades jag som vanligt tappa tråden. Fy mig. Vart var jag? Jo, just det, jag hade precis lyckats klara av att skriva att dagen har varit väldigt trevligt.
Right. Dåså, jag fortsätter.
Allting var faktiskt så strålande att jag på något vis tillsammans med Ida lyckades hamna på en buss med destination Skövde när jag egentligen borde ha suttit i sal D15 och lyssnat på franskt mummel med diffus betydelse. Ja, du förstår mig rätt – jag skolkade. IGEN! Shame on me, bad kitty et cetera et cetera. Jag börjar faktiskt själv undra lite smått vart jag är på väg? Men gymnasiet känns så fånigt, det känns som en dum låtsaslek och inte alls som en seriös utbildning. Allting vi gör verkar bara så omotiverat. Egentligen känns det inte som om det spelar någon roll om man närvarar på en franskalektion eller inte – skolan är ju för tusan frivillig!
Hm. Farliga tankar. De kan vara hotfulla för bra betyg.
Å andra sidan håller jag på att bli hejdlöst duktig på att tillverka trovärdiga nödlögner och fasader. Jag har liksom lagt en bra grund, både när det gäller föräldrar och lärare. Alla har helt obefogat fått intrycket av att jag är så snäll, ärlig och duktig. Vad de inte verkar ha tagit med i beräkningen är att jag är tillräckligt smart för att dra nytta av det också. Humm. Uppenbarligen är jag dock inte tillräckligt smart för att hålla detta för mig själv, istället skriver det på ett ställe där ALLA kan läsa det. Smarthet är, precis som allt, väldigt relativt.
I alla fall promenerade vi runt lite varstans i Skövde och fiskade efter mobiltelefon åt Ida.
Otroligt nog hade de bara den modellen hon vill ha på ETT enda ställe.
Dyr var den också. Men smakar det så kostar det! (Se bara vilken smak, för övrigt)
Isn't she great!?Passade på att leta efter ett par jeans också, och jag hittade mina tilltänkta på Yap. Cheap Monday är de, och de kommer att bli fantastiskt snygga. Um, eller rättare sagt, de ÄR fantastiskt snygga. Om de sedan kommer att fortsätta vara det när de sitter på mig är en helt annan historia, som vi inte behöver ta upp här…
Men det bästa av allt var den romantiska middagen för två på den superexklusiva snabbmatsrestaurangen som aldrig, någonsin kommer att lära sig att tillaga något som förtjänar att få kallas ”mat”; McDonalds. Vi delade på en Big Mac och åtnjöt den under många rysningar (förtjusta eller äcklade, välj själv) tillsammans med översaltade pommes och en kall cola. Av någon anledning dök inga feta italienare med fiol och dragspel upp och sjöng Bella Notte, trots att läget var perfekt.
Det var förmodligen slutet på Idas köttätarperiod (i den mån hon nu faktiskt ätit kött…), och det förvånar mig inte. McDonalds kött är inte gott.
För övrigt har vinden blåst och härjat på bästa höststormsvis och jag myser för mig själv. Jag bakade en microkladdkaka à la Ida, och resultatet blev ett nytt strålande vapen att använda som självförsvar. Stoppa bara kladdkakan i handväskan och rånarna och ofredarna kommer definitivt att falla halvdöda ner på marken. 10 minuter på full effekt var lite överdrivet…
Annars finns det inte mycket mer att säga. Clara börjar ny skola imorgon… Hoppas allt går fint. Jag saknar dig!
Annars finns det inte mycket mer att säga. Clara börjar ny skola imorgon… Hoppas allt går fint. Jag saknar dig!
Kommentarer
Postat av: Sara
Avdelningen skumma sammanträffanden: Min brors flickvän luffade OCKSÅ iväg till Vietnam två veckor, och borde nyss ha kommit tillbaka. VAD händer egentligen i Vietnam? *paranoid*
Postat av: Gullepuckot
Skäms på dig Anna =P Vilken hemsk liten flicka du har blivit! Tänk om din mamma fick reda på det, vad ledsen hon skulle bli! FY, fy, fy och usch!
// Lisa
Trackback