I Världen av Krigshantverk
Låt just nu: Sofa Song - Kooks
Dagar kvar till studenten: 48
Sinnesstämning: Wow-finurlig (Draenei, Mage lvl 11) och Stockholmspepp
Ja, ni läste rätt: Wow-finurlig.
Och ja, det WoW.
Det är ett nytt projekt jag har tagit mig an sedan jag senast var aktiv här i bloggen. Att spela WoW. Att det kan räknas som ett riktigt projekt är det nog många som skulle sätta emot, men jag ser det faktiskt som ett slags projekt. Visst har det nördstämpel, visst tycks det vara synonymt med "har inget liv" och visst ses det som fulkultur. Men faktum är att WoW är ett fenomen som engagerar hur många människor som helst över hela världen! Hur kan man försöka förminska något som är så stort? (Oooh, jag ser ett ämne till nästa krönika komma, bäst jag inte skriver något mer om detta nu)
Jag hinner visserligen inte spela särskilt ofta med skola, jobb, Grön Ungdom, många intressen att odla och sociala plikter, men när jag väl hinner det känner jag varje gång att jag hittar en pusselbit till svaret på varför WoW är så enormt. Idag hade jag en helig upplevelse: min första sociala interaktion med en annan verklig spelare! Behemyth, Draenei Shaman lvl 12 och jag, Daëline, Draenei Mage lvl 11, hjälptes åt att samla Sand pears och döda Bloodmyst Hatchlings som var i vägen. Som den n00b jag är dog jag ungefär fem gånger, men han väntade tålmodigt. Sooooo kind. ^____^ Jag vart alldeles till mig över hur kul det var, och ännu mer hur socialt det faktiskt kändes!
Det är lätt att säga och tro att det är asocialt att sitta och spela, men det känns verkligen att det är en människa man spelar med. Det känns minst lika socialt som att sitta vid msn, om inte mer - i Wow har man ju faktiskt att göra med en rörlig avatar som kan skratta, buga, vinka, springa och hoppa istället för en ruta med text.
Nej, jag tror på att leka det här med WoW ett tag, om inte annat för att ha testat. Jag vill inte döma ut det förrän jag ärligt vet vad det handlar om.
Nu ska jag fortsätta packa, om en timme åker jag!
Dagar kvar till studenten: 48
Sinnesstämning: Wow-finurlig (Draenei, Mage lvl 11) och Stockholmspepp
Ja, ni läste rätt: Wow-finurlig.
Och ja, det WoW.
Det är ett nytt projekt jag har tagit mig an sedan jag senast var aktiv här i bloggen. Att spela WoW. Att det kan räknas som ett riktigt projekt är det nog många som skulle sätta emot, men jag ser det faktiskt som ett slags projekt. Visst har det nördstämpel, visst tycks det vara synonymt med "har inget liv" och visst ses det som fulkultur. Men faktum är att WoW är ett fenomen som engagerar hur många människor som helst över hela världen! Hur kan man försöka förminska något som är så stort? (Oooh, jag ser ett ämne till nästa krönika komma, bäst jag inte skriver något mer om detta nu)
Jag hinner visserligen inte spela särskilt ofta med skola, jobb, Grön Ungdom, många intressen att odla och sociala plikter, men när jag väl hinner det känner jag varje gång att jag hittar en pusselbit till svaret på varför WoW är så enormt. Idag hade jag en helig upplevelse: min första sociala interaktion med en annan verklig spelare! Behemyth, Draenei Shaman lvl 12 och jag, Daëline, Draenei Mage lvl 11, hjälptes åt att samla Sand pears och döda Bloodmyst Hatchlings som var i vägen. Som den n00b jag är dog jag ungefär fem gånger, men han väntade tålmodigt. Sooooo kind. ^____^ Jag vart alldeles till mig över hur kul det var, och ännu mer hur socialt det faktiskt kändes!
Det är lätt att säga och tro att det är asocialt att sitta och spela, men det känns verkligen att det är en människa man spelar med. Det känns minst lika socialt som att sitta vid msn, om inte mer - i Wow har man ju faktiskt att göra med en rörlig avatar som kan skratta, buga, vinka, springa och hoppa istället för en ruta med text.
Nej, jag tror på att leka det här med WoW ett tag, om inte annat för att ha testat. Jag vill inte döma ut det förrän jag ärligt vet vad det handlar om.
Nu ska jag fortsätta packa, om en timme åker jag!
Playing the Sax... Again.
Låt just nu: the WORLD - Nitemare
Dagar kvar till studenten: 49
Sinnesstämning: Vardagsdyster men taggad inför helgen
Jag kom nyss hem från den första saxofonlektionen på en månad. Att det har gått en så lång tid sedan sist känns lite, för att inte säga väldigt, sorgligt. Jag har inte haft all den energi jag hade velat att lägga på mitt saxofonspelande. Trots att jag tycker att det är otroligt roligt har jag varit tvungen, om inte av yttre skäl så av inre, att lägga energin på annat. Men jag har åtminstone testat mitt musikaliska jag ganska mycket, fast jag vet inte om jag har nått nått gränsen. Det skulle det behövas mer för.
I gengäld har jag i och för sig börjat rita mer, och det är i sig väldigt bra.
Annars läser jag Sartre och dricker mitt gröna te som alltid.
Annat blir det imorgon, då far jag till Stockholm för att träffa alla mina rara 08:or! Clara, Sandra, Vendela, Axel, Felicia... En picknick (om vädergudarna vill) i det gröna på dagen, och Tech Noir på kvällen. Ooh, det blir skoj^2.
Dagar kvar till studenten: 49
Sinnesstämning: Vardagsdyster men taggad inför helgen
Jag kom nyss hem från den första saxofonlektionen på en månad. Att det har gått en så lång tid sedan sist känns lite, för att inte säga väldigt, sorgligt. Jag har inte haft all den energi jag hade velat att lägga på mitt saxofonspelande. Trots att jag tycker att det är otroligt roligt har jag varit tvungen, om inte av yttre skäl så av inre, att lägga energin på annat. Men jag har åtminstone testat mitt musikaliska jag ganska mycket, fast jag vet inte om jag har nått nått gränsen. Det skulle det behövas mer för.
I gengäld har jag i och för sig börjat rita mer, och det är i sig väldigt bra.
Annars läser jag Sartre och dricker mitt gröna te som alltid.
Annat blir det imorgon, då far jag till Stockholm för att träffa alla mina rara 08:or! Clara, Sandra, Vendela, Axel, Felicia... En picknick (om vädergudarna vill) i det gröna på dagen, och Tech Noir på kvällen. Ooh, det blir skoj^2.
Japanese delight
Nu var det flera månader sedan jag uppdaterade bloggen sist. Fy skäms på mig! Jag gör mina eventuella bloggläsare besvikna. Hm. I vilket fall som helst beror det på att jag fått ett av mina "jag vill inte göra mitt liv tillgängligt för alla"-ryck, och flitigt använt en dagbok på ett slutet community istället. Det är inte helt fel att kunna kontrollera vilka som läser bloggen. I och för sig har jag för mig att det går att lösenordsskydda sin blogg, men... Orka?
Jag kanske gör det, vem vet.
Just nu sitter jag och älskar sönder Death Note, animeserien alltså. Eftersom jag läste mangan först var det den som satte standarden, och jag måste säga att animen lever upp till den. Soundtracket är perfekt, karaktärerna är sig i stort sett lika (även om jag nog tycker att Lights hårfärg är lite för mörk - petitess? -_-') och handlingen matchar mangan utan att avvika nämnvärt. Och, bäst av allt: L/Ryuzakis röst är porrigt perfekt! *ryser* Mörk, filosofiskt lugn, lite raspig och allmänt... attraktiv. Bra val!
Jag kanske gör det, vem vet.
Just nu sitter jag och älskar sönder Death Note, animeserien alltså. Eftersom jag läste mangan först var det den som satte standarden, och jag måste säga att animen lever upp till den. Soundtracket är perfekt, karaktärerna är sig i stort sett lika (även om jag nog tycker att Lights hårfärg är lite för mörk - petitess? -_-') och handlingen matchar mangan utan att avvika nämnvärt. Och, bäst av allt: L/Ryuzakis röst är porrigt perfekt! *ryser* Mörk, filosofiskt lugn, lite raspig och allmänt... attraktiv. Bra val!
